Om Bengt

KONSTNÄRER låter sig ofta inspireras av sitt material, av ett visst bestämt favoritmaterial. Bengt Lissegårdh för sin del älskar att karva i trä. Han gör det både i sin egenskap av skulptör och grafiker. Det föll sig helt naturligt för honom att bli träsnittare eller trä gravör.

Den svit av bilder som samlats här har tillkommit som frukterna av en jorden rundkryssning. Att de inte är resultat av en fantasi, som fötts och blommat enbart inom ateljens fyra väggar märker
man nog.

-Här känns verkligen en fläkt av tropikernas milda vindar, spelande över hamnstädedernas folkmyller eller kring de isolerade öarnas mer orörda idyller. Det är en landsman och kollega till våra vitt befarna vänner Jungman Jansson och Fritiof Andersson, som här berättar episoder från sin resa. Man ser, att hans kosa har korsat Gauguins.

På den skörd av skisser och minnesbilder, som Lissegårdh hade med till Stockholm, när han klev nerför landgången på »Southern Cross» en försommardag 1938 efter tio månader på sjön – och mest »på värmen», som det visst heter i sailor

 

kretsar - komponerade konstnären sina bilder.
Graverandet i trä blev fem års kontemplativa kvällsjobb.

Att Lissegårdh är skulptör och delvis har tänkt som sådan, i reliefer, det märker man. Men också att träsnittskonsten en gång i tiden föddes ur mönstertryck på tyg kanske man blir erinrad om.

Lissegårdh älskar det levande mönstret, det syns lika mycket på bildytan i sin helhet som på de saronger, ländkläden och kimonos, där han låtit sin stickel återge folkens textila ornamentik. Något av folkkonstens »rädsla för tomrummet» röjer också vår konstnär - se hur dalaättlingen låter vegetationen kring den mörkhylta lilla Kooa blomma upp i ett balinesiskt kurbitsmåleri mitt bland nattens andar och allsköns avgudabilder.

Friast och framför allt rikast i rumsbildningen, är Lissegårdh i den senast tillkomna och sist placerade av bilderna, »Julafton i Bangkok», där månljuset blandas med lampsken och natt- vinden inte märks i det kvava rummet, annat än som ett svagt  rassel i spjällpersiennen. Det bladet pekar framåt i konstnärens produktion.

Tekniskt sett har Lissegårdh ofta behandlat bildstockarna