Expolaris konsthall, Skellefteå:

Sjöman vid staffliet.

Bengt Lissegårdh håller sig gärna till sjön och dess stränder i sina målningar, etsningar och träsnitt, som den här veckan visas i Expolaris konsthall med Skelleftebygdens konstförening som arrangör. Han var sjöman i yngre år och motivkretsen kommer han tydligen inte så lätt ifrån.

Inte att undra på då, att många av de vackraste bilderna kommer ur den motivkretsen, och det kan också röra sig om minnesbilder från länder han besökt, t ex. en liten intressant dokumentation av ett polynesiskt ”sjökort”, en grekisk port eller silhuetter av Stonehenge i England, Vrakbilder, vågor, molnformationer  -  alltsammans bör de upplevas självklarhet och presenteras i utsökt teknik. Han arbetar också med nästan nonfigurativa kompositioner i samtliga tekniker, där framförallt färgetsningarna och färgträsnitten imponerar.

Bengt Lissegårdh hänger naturligtvis med i debatten också och låter sin personliga mening få konstnärligt uttryck, lite spydigt med dragning åt understatement som hans långa vistelser i England kanske planterat hos honom. Industrinedsmutsningen har gripit honom hårt. Han gycklar med utställningshyenan, ger konstjuryn en macka och porrklubbarna en klack spark.

En särskild liten avdelning för knopar skulle man kunna ställa samman av bilderna på den här utställningen. Fiskar knop, råbandsknop, skotstek får kanske vara symboler för beroendet mellan människor eller mellan himmel och jord eller bara intressanta figurer i hans kompositioner, särskilt i emaljmålningarna, som också väldigt mycket handlar om hav och strand. Havsvågens farlighet, ja rent av illvilja ha väl sällan uttrycks så tydligt som i en av dessa emaljer

Överhuvudtaget känns det som om Lissegårdh har en personlig upplevelse bakom varje bild och därför är hans bilder rakt på sak, små snitt ur verkligheten som han ser den. Man ser gärna verkligheten med Bengt Lissegårdhs ögon.

Rolf Forsgren

Källa:  tidningen VF , 24/10 1977